mansum
Partizip Perfekt Passiv PPP <a, um>Übersicht aller Übersetzungen
- mānsum → siehe „manēre“mānsum → siehe „manēre“
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. mandō 2. Person 2. mandis 3. Person 3. mandit | 1. Person 1. mandimus 2. Person 2. manditis 3. Person 3. mandunt |
Futur | 1. Person 1. mandam 2. Person 2. mandes 3. Person 3. mandet | 1. Person 1. mandemus 2. Person 2. mandetis 3. Person 3. mandent |
Imperfekt | 1. Person 1. mandebam 2. Person 2. mandebās 3. Person 3. mandebat | 1. Person 1. mandebāmus 2. Person 2. mandebātis 3. Person 3. mandebant |
Perfekt | 1. Person 1. mandī 2. Person 2. mandisti 3. Person 3. mandit | 1. Person 1. mandimus 2. Person 2. mandistis 3. Person 3. mandērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. manderō 2. Person 2. manderis 3. Person 3. manderit | 1. Person 1. manderimus 2. Person 2. manderitis 3. Person 3. manderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. manderam 2. Person 2. manderās 3. Person 3. manderat | 1. Person 1. manderāmus 2. Person 2. manderātis 3. Person 3. manderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. mandam 2. Person 2. mandās 3. Person 3. mandat | 1. Person 1. mandāmus 2. Person 2. mandātis 3. Person 3. mandant |
Imperfekt | 1. Person 1. manderem 2. Person 2. manderēs 3. Person 3. manderet | 1. Person 1. manderēmus 2. Person 2. manderētis 3. Person 3. manderent |
Perfekt | 1. Person 1. manderim 2. Person 2. manderis 3. Person 3. manderit | 1. Person 1. manderimus 2. Person 2. manderitis 3. Person 3. manderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. mandissem 2. Person 2. mandissēs 3. Person 3. mandisset | 1. Person 1. mandissēmus 2. Person 2. mandissētis 3. Person 3. mandissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | mande! | mandite! |
Futur | 2. Person 2. mandito! 3. Person 3. mandito! | 2. Person 2. manditōte! 3. Person 3. mandunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | mandere |
Perfekt | mandisse |
Futur | mānsūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | mandens, mandentis |
Futur | mānsūrus, a, um |
Genitiv | mandendī |
---|---|
Dativ | mandendō |
Akkusativ | ad mandendum |
Ablativ | mandendō |
mānsum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. ēmanēō 2. Person 2. ēmanēs 3. Person 3. ēmanēt | 1. Person 1. ēmanēmus 2. Person 2. ēmanētis 3. Person 3. ēmanēnt |
Futur | 1. Person 1. ēmanēbō 2. Person 2. ēmanēbis 3. Person 3. ēmanēbit | 1. Person 1. ēmanēbimus 2. Person 2. ēmanēbitis 3. Person 3. ēmanēbunt |
Imperfekt | 1. Person 1. ēmanēbam 2. Person 2. ēmanēbās 3. Person 3. ēmanēbat | 1. Person 1. ēmanēbāmus 2. Person 2. ēmanēbātis 3. Person 3. ēmanēbant |
Perfekt | 1. Person 1. ēmansī 2. Person 2. ēmansisti 3. Person 3. ēmansit | 1. Person 1. ēmansimus 2. Person 2. ēmansistis 3. Person 3. ēmansērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. ēmanserō 2. Person 2. ēmanseris 3. Person 3. ēmanserit | 1. Person 1. ēmanserimus 2. Person 2. ēmanseritis 3. Person 3. ēmanserint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. ēmanseram 2. Person 2. ēmanserās 3. Person 3. ēmanserat | 1. Person 1. ēmanserāmus 2. Person 2. ēmanserātis 3. Person 3. ēmanserant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. ēmanēam 2. Person 2. ēmanēās 3. Person 3. ēmanēat | 1. Person 1. ēmanēāmus 2. Person 2. ēmanēātis 3. Person 3. ēmanēant |
Imperfekt | 1. Person 1. ēmanērem 2. Person 2. ēmanērēs 3. Person 3. ēmanēret | 1. Person 1. ēmanērēmus 2. Person 2. ēmanērētis 3. Person 3. ēmanērent |
Perfekt | 1. Person 1. ēmanserim 2. Person 2. ēmanseris 3. Person 3. ēmanserit | 1. Person 1. ēmanserimus 2. Person 2. ēmanseritis 3. Person 3. ēmanserint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. ēmansissem 2. Person 2. ēmansissēs 3. Person 3. ēmansisset | 1. Person 1. ēmansissēmus 2. Person 2. ēmansissētis 3. Person 3. ēmansissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | ēmanē! | ēmanēte! |
Futur | 2. Person 2. ēmanēto! 3. Person 3. ēmanēto! | 2. Person 2. ēmanētōte! 3. Person 3. ēmanēnto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | ēmanēre |
Perfekt | ēmansisse |
Futur | ēmansūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | ēmanēns, ēmanēntis |
Futur | ēmansūrus, a, um |
Genitiv | ēmanēndī |
---|---|
Dativ | ēmanēndō |
Akkusativ | ad ēmanēndum |
Ablativ | ēmanēndō |
ēmansum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. remanēō 2. Person 2. remanēs 3. Person 3. remanēt | 1. Person 1. remanēmus 2. Person 2. remanētis 3. Person 3. remanēnt |
Futur | 1. Person 1. remanēbō 2. Person 2. remanēbis 3. Person 3. remanēbit | 1. Person 1. remanēbimus 2. Person 2. remanēbitis 3. Person 3. remanēbunt |
Imperfekt | 1. Person 1. remanēbam 2. Person 2. remanēbās 3. Person 3. remanēbat | 1. Person 1. remanēbāmus 2. Person 2. remanēbātis 3. Person 3. remanēbant |
Perfekt | 1. Person 1. remansī 2. Person 2. remansisti 3. Person 3. remansit | 1. Person 1. remansimus 2. Person 2. remansistis 3. Person 3. remansērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. remanserō 2. Person 2. remanseris 3. Person 3. remanserit | 1. Person 1. remanserimus 2. Person 2. remanseritis 3. Person 3. remanserint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. remanseram 2. Person 2. remanserās 3. Person 3. remanserat | 1. Person 1. remanserāmus 2. Person 2. remanserātis 3. Person 3. remanserant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. remanēam 2. Person 2. remanēās 3. Person 3. remanēat | 1. Person 1. remanēāmus 2. Person 2. remanēātis 3. Person 3. remanēant |
Imperfekt | 1. Person 1. remanērem 2. Person 2. remanērēs 3. Person 3. remanēret | 1. Person 1. remanērēmus 2. Person 2. remanērētis 3. Person 3. remanērent |
Perfekt | 1. Person 1. remanserim 2. Person 2. remanseris 3. Person 3. remanserit | 1. Person 1. remanserimus 2. Person 2. remanseritis 3. Person 3. remanserint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. remansissem 2. Person 2. remansissēs 3. Person 3. remansisset | 1. Person 1. remansissēmus 2. Person 2. remansissētis 3. Person 3. remansissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | remanē! | remanēte! |
Futur | 2. Person 2. remanēto! 3. Person 3. remanēto! | 2. Person 2. remanētōte! 3. Person 3. remanēnto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | remanēre |
Perfekt | remansisse |
Futur | remansūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | remanēns, remanēntis |
Futur | remansūrus, a, um |
Genitiv | remanēndī |
---|---|
Dativ | remanēndō |
Akkusativ | ad remanēndum |
Ablativ | remanēndō |
remansum |