sedi
Übersicht aller Übersetzungen
- sēdī → siehe „sedēre“sēdī → siehe „sedēre“
- sēdī → siehe „sīdere“sēdī → siehe „sīdere“
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dissīdō 2. Person 2. dissīdis 3. Person 3. dissīdit | 1. Person 1. dissīdimus 2. Person 2. dissīditis 3. Person 3. dissīdunt |
Futur | 1. Person 1. dissīdam 2. Person 2. dissīdes 3. Person 3. dissīdet | 1. Person 1. dissīdemus 2. Person 2. dissīdetis 3. Person 3. dissīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. dissīdebam 2. Person 2. dissīdebās 3. Person 3. dissīdebat | 1. Person 1. dissīdebāmus 2. Person 2. dissīdebātis 3. Person 3. dissīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. dissēdī 2. Person 2. dissēdisti 3. Person 3. dissēdit | 1. Person 1. dissēdimus 2. Person 2. dissēdistis 3. Person 3. dissēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. dissēderō 2. Person 2. dissēderis 3. Person 3. dissēderit | 1. Person 1. dissēderimus 2. Person 2. dissēderitis 3. Person 3. dissēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dissēderam 2. Person 2. dissēderās 3. Person 3. dissēderat | 1. Person 1. dissēderāmus 2. Person 2. dissēderātis 3. Person 3. dissēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dissīdam 2. Person 2. dissīdās 3. Person 3. dissīdat | 1. Person 1. dissīdāmus 2. Person 2. dissīdātis 3. Person 3. dissīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. dissīderem 2. Person 2. dissīderēs 3. Person 3. dissīderet | 1. Person 1. dissīderēmus 2. Person 2. dissīderētis 3. Person 3. dissīderent |
Perfekt | 1. Person 1. dissēderim 2. Person 2. dissēderis 3. Person 3. dissēderit | 1. Person 1. dissēderimus 2. Person 2. dissēderitis 3. Person 3. dissēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dissēdissem 2. Person 2. dissēdissēs 3. Person 3. dissēdisset | 1. Person 1. dissēdissēmus 2. Person 2. dissēdissētis 3. Person 3. dissēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | dissīde! | dissīdite! |
Futur | 2. Person 2. dissīdito! 3. Person 3. dissīdito! | 2. Person 2. dissīditōte! 3. Person 3. dissīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | dissīdere |
Perfekt | dissēdisse |
Futur | - |
Partizip | |
---|---|
Präsens | dissīdens, dissīdentis |
Futur | - |
Genitiv | dissīdendī |
---|---|
Dativ | dissīdendō |
Akkusativ | ad dissīdendum |
Ablativ | dissīdendō |
- |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. circumsīdō 2. Person 2. circumsīdis 3. Person 3. circumsīdit | 1. Person 1. circumsīdimus 2. Person 2. circumsīditis 3. Person 3. circumsīdunt |
Futur | 1. Person 1. circumsīdam 2. Person 2. circumsīdes 3. Person 3. circumsīdet | 1. Person 1. circumsīdemus 2. Person 2. circumsīdetis 3. Person 3. circumsīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. circumsīdebam 2. Person 2. circumsīdebās 3. Person 3. circumsīdebat | 1. Person 1. circumsīdebāmus 2. Person 2. circumsīdebātis 3. Person 3. circumsīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. circumsēdī 2. Person 2. circumsēdisti 3. Person 3. circumsēdit | 1. Person 1. circumsēdimus 2. Person 2. circumsēdistis 3. Person 3. circumsēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. circumsēderō 2. Person 2. circumsēderis 3. Person 3. circumsēderit | 1. Person 1. circumsēderimus 2. Person 2. circumsēderitis 3. Person 3. circumsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. circumsēderam 2. Person 2. circumsēderās 3. Person 3. circumsēderat | 1. Person 1. circumsēderāmus 2. Person 2. circumsēderātis 3. Person 3. circumsēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. circumsīdam 2. Person 2. circumsīdās 3. Person 3. circumsīdat | 1. Person 1. circumsīdāmus 2. Person 2. circumsīdātis 3. Person 3. circumsīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. circumsīderem 2. Person 2. circumsīderēs 3. Person 3. circumsīderet | 1. Person 1. circumsīderēmus 2. Person 2. circumsīderētis 3. Person 3. circumsīderent |
Perfekt | 1. Person 1. circumsēderim 2. Person 2. circumsēderis 3. Person 3. circumsēderit | 1. Person 1. circumsēderimus 2. Person 2. circumsēderitis 3. Person 3. circumsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. circumsēdissem 2. Person 2. circumsēdissēs 3. Person 3. circumsēdisset | 1. Person 1. circumsēdissēmus 2. Person 2. circumsēdissētis 3. Person 3. circumsēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | circumsīde! | circumsīdite! |
Futur | 2. Person 2. circumsīdito! 3. Person 3. circumsīdito! | 2. Person 2. circumsīditōte! 3. Person 3. circumsīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | circumsīdere |
Perfekt | circumsēdisse |
Futur | circumsessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | circumsīdens, circumsīdentis |
Futur | circumsessūrus, a, um |
Genitiv | circumsīdendī |
---|---|
Dativ | circumsīdendō |
Akkusativ | ad circumsīdendum |
Ablativ | circumsīdendō |
circumsessum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dissidēō 2. Person 2. dissidēs 3. Person 3. dissidēt | 1. Person 1. dissidēmus 2. Person 2. dissidētis 3. Person 3. dissidēnt |
Futur | 1. Person 1. dissidēbō 2. Person 2. dissidēbis 3. Person 3. dissidēbit | 1. Person 1. dissidēbimus 2. Person 2. dissidēbitis 3. Person 3. dissidēbunt |
Imperfekt | 1. Person 1. dissidēbam 2. Person 2. dissidēbās 3. Person 3. dissidēbat | 1. Person 1. dissidēbāmus 2. Person 2. dissidēbātis 3. Person 3. dissidēbant |
Perfekt | 1. Person 1. dissēdī 2. Person 2. dissēdisti 3. Person 3. dissēdit | 1. Person 1. dissēdimus 2. Person 2. dissēdistis 3. Person 3. dissēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. dissēderō 2. Person 2. dissēderis 3. Person 3. dissēderit | 1. Person 1. dissēderimus 2. Person 2. dissēderitis 3. Person 3. dissēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dissēderam 2. Person 2. dissēderās 3. Person 3. dissēderat | 1. Person 1. dissēderāmus 2. Person 2. dissēderātis 3. Person 3. dissēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dissidēam 2. Person 2. dissidēās 3. Person 3. dissidēat | 1. Person 1. dissidēāmus 2. Person 2. dissidēātis 3. Person 3. dissidēant |
Imperfekt | 1. Person 1. dissidērem 2. Person 2. dissidērēs 3. Person 3. dissidēret | 1. Person 1. dissidērēmus 2. Person 2. dissidērētis 3. Person 3. dissidērent |
Perfekt | 1. Person 1. dissēderim 2. Person 2. dissēderis 3. Person 3. dissēderit | 1. Person 1. dissēderimus 2. Person 2. dissēderitis 3. Person 3. dissēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dissēdissem 2. Person 2. dissēdissēs 3. Person 3. dissēdisset | 1. Person 1. dissēdissēmus 2. Person 2. dissēdissētis 3. Person 3. dissēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | dissidē! | dissidēte! |
Futur | 2. Person 2. dissidēto! 3. Person 3. dissidēto! | 2. Person 2. dissidētōte! 3. Person 3. dissidēnto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | dissidēre |
Perfekt | dissēdisse |
Futur | - |
Partizip | |
---|---|
Präsens | dissidēns, dissidēntis |
Futur | - |
Genitiv | dissidēndī |
---|---|
Dativ | dissidēndō |
Akkusativ | ad dissidēndum |
Ablativ | dissidēndō |
- |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. sedēō 2. Person 2. sedēs 3. Person 3. sedēt | 1. Person 1. sedēmus 2. Person 2. sedētis 3. Person 3. sedēnt |
Futur | 1. Person 1. sedēbō 2. Person 2. sedēbis 3. Person 3. sedēbit | 1. Person 1. sedēbimus 2. Person 2. sedēbitis 3. Person 3. sedēbunt |
Imperfekt | 1. Person 1. sedēbam 2. Person 2. sedēbās 3. Person 3. sedēbat | 1. Person 1. sedēbāmus 2. Person 2. sedēbātis 3. Person 3. sedēbant |
Perfekt | 1. Person 1. sedī 2. Person 2. sedisti 3. Person 3. sedit | 1. Person 1. sedimus 2. Person 2. sedistis 3. Person 3. sedērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. sederō 2. Person 2. sederis 3. Person 3. sederit | 1. Person 1. sederimus 2. Person 2. sederitis 3. Person 3. sederint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. sederam 2. Person 2. sederās 3. Person 3. sederat | 1. Person 1. sederāmus 2. Person 2. sederātis 3. Person 3. sederant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. sedēam 2. Person 2. sedēās 3. Person 3. sedēat | 1. Person 1. sedēāmus 2. Person 2. sedēātis 3. Person 3. sedēant |
Imperfekt | 1. Person 1. sedērem 2. Person 2. sedērēs 3. Person 3. sedēret | 1. Person 1. sedērēmus 2. Person 2. sedērētis 3. Person 3. sedērent |
Perfekt | 1. Person 1. sederim 2. Person 2. sederis 3. Person 3. sederit | 1. Person 1. sederimus 2. Person 2. sederitis 3. Person 3. sederint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. sedissem 2. Person 2. sedissēs 3. Person 3. sedisset | 1. Person 1. sedissēmus 2. Person 2. sedissētis 3. Person 3. sedissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | sedē! | sedēte! |
Futur | 2. Person 2. sedēto! 3. Person 3. sedēto! | 2. Person 2. sedētōte! 3. Person 3. sedēnto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | sedēre |
Perfekt | sedisse |
Futur | sessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | sedēns, sedēntis |
Futur | sessūrus, a, um |
Genitiv | sedēndī |
---|---|
Dativ | sedēndō |
Akkusativ | ad sedēndum |
Ablativ | sedēndō |
sessum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. īnsīdō 2. Person 2. īnsīdis 3. Person 3. īnsīdit | 1. Person 1. īnsīdimus 2. Person 2. īnsīditis 3. Person 3. īnsīdunt |
Futur | 1. Person 1. īnsīdam 2. Person 2. īnsīdes 3. Person 3. īnsīdet | 1. Person 1. īnsīdemus 2. Person 2. īnsīdetis 3. Person 3. īnsīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. īnsīdebam 2. Person 2. īnsīdebās 3. Person 3. īnsīdebat | 1. Person 1. īnsīdebāmus 2. Person 2. īnsīdebātis 3. Person 3. īnsīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. īnsēdī 2. Person 2. īnsēdisti 3. Person 3. īnsēdit | 1. Person 1. īnsēdimus 2. Person 2. īnsēdistis 3. Person 3. īnsēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. īnsēderō 2. Person 2. īnsēderis 3. Person 3. īnsēderit | 1. Person 1. īnsēderimus 2. Person 2. īnsēderitis 3. Person 3. īnsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. īnsēderam 2. Person 2. īnsēderās 3. Person 3. īnsēderat | 1. Person 1. īnsēderāmus 2. Person 2. īnsēderātis 3. Person 3. īnsēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. īnsīdam 2. Person 2. īnsīdās 3. Person 3. īnsīdat | 1. Person 1. īnsīdāmus 2. Person 2. īnsīdātis 3. Person 3. īnsīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. īnsīderem 2. Person 2. īnsīderēs 3. Person 3. īnsīderet | 1. Person 1. īnsīderēmus 2. Person 2. īnsīderētis 3. Person 3. īnsīderent |
Perfekt | 1. Person 1. īnsēderim 2. Person 2. īnsēderis 3. Person 3. īnsēderit | 1. Person 1. īnsēderimus 2. Person 2. īnsēderitis 3. Person 3. īnsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. īnsēdissem 2. Person 2. īnsēdissēs 3. Person 3. īnsēdisset | 1. Person 1. īnsēdissēmus 2. Person 2. īnsēdissētis 3. Person 3. īnsēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | īnsīde! | īnsīdite! |
Futur | 2. Person 2. īnsīdito! 3. Person 3. īnsīdito! | 2. Person 2. īnsīditōte! 3. Person 3. īnsīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | īnsīdere |
Perfekt | īnsēdisse |
Futur | īnsessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | īnsīdens, īnsīdentis |
Futur | īnsessūrus, a, um |
Genitiv | īnsīdendī |
---|---|
Dativ | īnsīdendō |
Akkusativ | ad īnsīdendum |
Ablativ | īnsīdendō |
īnsessum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. īnsīdō 2. Person 2. īnsīdis 3. Person 3. īnsīdit | 1. Person 1. īnsīdimus 2. Person 2. īnsīditis 3. Person 3. īnsīdunt |
Futur | 1. Person 1. īnsīdam 2. Person 2. īnsīdes 3. Person 3. īnsīdet | 1. Person 1. īnsīdemus 2. Person 2. īnsīdetis 3. Person 3. īnsīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. īnsīdebam 2. Person 2. īnsīdebās 3. Person 3. īnsīdebat | 1. Person 1. īnsīdebāmus 2. Person 2. īnsīdebātis 3. Person 3. īnsīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. īnsēdī 2. Person 2. īnsēdisti 3. Person 3. īnsēdit | 1. Person 1. īnsēdimus 2. Person 2. īnsēdistis 3. Person 3. īnsēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. īnsēderō 2. Person 2. īnsēderis 3. Person 3. īnsēderit | 1. Person 1. īnsēderimus 2. Person 2. īnsēderitis 3. Person 3. īnsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. īnsēderam 2. Person 2. īnsēderās 3. Person 3. īnsēderat | 1. Person 1. īnsēderāmus 2. Person 2. īnsēderātis 3. Person 3. īnsēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. īnsīdam 2. Person 2. īnsīdās 3. Person 3. īnsīdat | 1. Person 1. īnsīdāmus 2. Person 2. īnsīdātis 3. Person 3. īnsīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. īnsīderem 2. Person 2. īnsīderēs 3. Person 3. īnsīderet | 1. Person 1. īnsīderēmus 2. Person 2. īnsīderētis 3. Person 3. īnsīderent |
Perfekt | 1. Person 1. īnsēderim 2. Person 2. īnsēderis 3. Person 3. īnsēderit | 1. Person 1. īnsēderimus 2. Person 2. īnsēderitis 3. Person 3. īnsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. īnsēdissem 2. Person 2. īnsēdissēs 3. Person 3. īnsēdisset | 1. Person 1. īnsēdissēmus 2. Person 2. īnsēdissētis 3. Person 3. īnsēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | īnsīde! | īnsīdite! |
Futur | 2. Person 2. īnsīdito! 3. Person 3. īnsīdito! | 2. Person 2. īnsīditōte! 3. Person 3. īnsīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | īnsīdere |
Perfekt | īnsēdisse |
Futur | īnsessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | īnsīdens, īnsīdentis |
Futur | īnsessūrus, a, um |
Genitiv | īnsīdendī |
---|---|
Dativ | īnsīdendō |
Akkusativ | ad īnsīdendum |
Ablativ | īnsīdendō |
īnsessum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. obsīdō 2. Person 2. obsīdis 3. Person 3. obsīdit | 1. Person 1. obsīdimus 2. Person 2. obsīditis 3. Person 3. obsīdunt |
Futur | 1. Person 1. obsīdam 2. Person 2. obsīdes 3. Person 3. obsīdet | 1. Person 1. obsīdemus 2. Person 2. obsīdetis 3. Person 3. obsīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. obsīdebam 2. Person 2. obsīdebās 3. Person 3. obsīdebat | 1. Person 1. obsīdebāmus 2. Person 2. obsīdebātis 3. Person 3. obsīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. obsēdī 2. Person 2. obsēdisti 3. Person 3. obsēdit | 1. Person 1. obsēdimus 2. Person 2. obsēdistis 3. Person 3. obsēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. obsēderō 2. Person 2. obsēderis 3. Person 3. obsēderit | 1. Person 1. obsēderimus 2. Person 2. obsēderitis 3. Person 3. obsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. obsēderam 2. Person 2. obsēderās 3. Person 3. obsēderat | 1. Person 1. obsēderāmus 2. Person 2. obsēderātis 3. Person 3. obsēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. obsīdam 2. Person 2. obsīdās 3. Person 3. obsīdat | 1. Person 1. obsīdāmus 2. Person 2. obsīdātis 3. Person 3. obsīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. obsīderem 2. Person 2. obsīderēs 3. Person 3. obsīderet | 1. Person 1. obsīderēmus 2. Person 2. obsīderētis 3. Person 3. obsīderent |
Perfekt | 1. Person 1. obsēderim 2. Person 2. obsēderis 3. Person 3. obsēderit | 1. Person 1. obsēderimus 2. Person 2. obsēderitis 3. Person 3. obsēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. obsēdissem 2. Person 2. obsēdissēs 3. Person 3. obsēdisset | 1. Person 1. obsēdissēmus 2. Person 2. obsēdissētis 3. Person 3. obsēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | obsīde! | obsīdite! |
Futur | 2. Person 2. obsīdito! 3. Person 3. obsīdito! | 2. Person 2. obsīditōte! 3. Person 3. obsīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | obsīdere |
Perfekt | obsēdisse |
Futur | obsessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | obsīdens, obsīdentis |
Futur | obsessūrus, a, um |
Genitiv | obsīdendī |
---|---|
Dativ | obsīdendō |
Akkusativ | ad obsīdendum |
Ablativ | obsīdendō |
obsessum |
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. possīdō 2. Person 2. possīdis 3. Person 3. possīdit | 1. Person 1. possīdimus 2. Person 2. possīditis 3. Person 3. possīdunt |
Futur | 1. Person 1. possīdam 2. Person 2. possīdes 3. Person 3. possīdet | 1. Person 1. possīdemus 2. Person 2. possīdetis 3. Person 3. possīdent |
Imperfekt | 1. Person 1. possīdebam 2. Person 2. possīdebās 3. Person 3. possīdebat | 1. Person 1. possīdebāmus 2. Person 2. possīdebātis 3. Person 3. possīdebant |
Perfekt | 1. Person 1. possēdī 2. Person 2. possēdisti 3. Person 3. possēdit | 1. Person 1. possēdimus 2. Person 2. possēdistis 3. Person 3. possēdērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. possēderō 2. Person 2. possēderis 3. Person 3. possēderit | 1. Person 1. possēderimus 2. Person 2. possēderitis 3. Person 3. possēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. possēderam 2. Person 2. possēderās 3. Person 3. possēderat | 1. Person 1. possēderāmus 2. Person 2. possēderātis 3. Person 3. possēderant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. possīdam 2. Person 2. possīdās 3. Person 3. possīdat | 1. Person 1. possīdāmus 2. Person 2. possīdātis 3. Person 3. possīdant |
Imperfekt | 1. Person 1. possīderem 2. Person 2. possīderēs 3. Person 3. possīderet | 1. Person 1. possīderēmus 2. Person 2. possīderētis 3. Person 3. possīderent |
Perfekt | 1. Person 1. possēderim 2. Person 2. possēderis 3. Person 3. possēderit | 1. Person 1. possēderimus 2. Person 2. possēderitis 3. Person 3. possēderint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. possēdissem 2. Person 2. possēdissēs 3. Person 3. possēdisset | 1. Person 1. possēdissēmus 2. Person 2. possēdissētis 3. Person 3. possēdissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | possīde! | possīdite! |
Futur | 2. Person 2. possīdito! 3. Person 3. possīdito! | 2. Person 2. possīditōte! 3. Person 3. possīdunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | possīdere |
Perfekt | possēdisse |
Futur | possessūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | possīdens, possīdentis |
Futur | possessūrus, a, um |
Genitiv | possīdendī |
---|---|
Dativ | possīdendō |
Akkusativ | ad possīdendum |
Ablativ | possīdendō |
possessum |