dignoscere
<gnōscō, gnōvī, - 3.> poetischpoet ||dis-, noscere|| (nachklassischnachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
- unterscheiden (re/a re von etwas)dī-gnōsceredī-gnōscere
- erkennen (re/per aliquid an etwas)dī-gnōsceredī-gnōscere
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dīgnōscō 2. Person 2. dīgnōscis 3. Person 3. dīgnōscit | 1. Person 1. dīgnōscimus 2. Person 2. dīgnōscitis 3. Person 3. dīgnōscunt |
| Futur | 1. Person 1. dīgnōscam 2. Person 2. dīgnōsces 3. Person 3. dīgnōscet | 1. Person 1. dīgnōscemus 2. Person 2. dīgnōscetis 3. Person 3. dīgnōscent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dīgnōscebam 2. Person 2. dīgnōscebās 3. Person 3. dīgnōscebat | 1. Person 1. dīgnōscebāmus 2. Person 2. dīgnōscebātis 3. Person 3. dīgnōscebant |
| Perfekt | 1. Person 1. dīgnōvī 2. Person 2. dīgnōvisti 3. Person 3. dīgnōvit | 1. Person 1. dīgnōvimus 2. Person 2. dīgnōvistis 3. Person 3. dīgnōvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dīgnōverō 2. Person 2. dīgnōveris 3. Person 3. dīgnōverit | 1. Person 1. dīgnōverimus 2. Person 2. dīgnōveritis 3. Person 3. dīgnōverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dīgnōveram 2. Person 2. dīgnōverās 3. Person 3. dīgnōverat | 1. Person 1. dīgnōverāmus 2. Person 2. dīgnōverātis 3. Person 3. dīgnōverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dīgnōscam 2. Person 2. dīgnōscās 3. Person 3. dīgnōscat | 1. Person 1. dīgnōscāmus 2. Person 2. dīgnōscātis 3. Person 3. dīgnōscant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dīgnōscerem 2. Person 2. dīgnōscerēs 3. Person 3. dīgnōsceret | 1. Person 1. dīgnōscerēmus 2. Person 2. dīgnōscerētis 3. Person 3. dīgnōscerent |
| Perfekt | 1. Person 1. dīgnōverim 2. Person 2. dīgnōveris 3. Person 3. dīgnōverit | 1. Person 1. dīgnōverimus 2. Person 2. dīgnōveritis 3. Person 3. dīgnōverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dīgnōvissem 2. Person 2. dīgnōvissēs 3. Person 3. dīgnōvisset | 1. Person 1. dīgnōvissēmus 2. Person 2. dīgnōvissētis 3. Person 3. dīgnōvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dīgnōsce! | dīgnōscite! |
| Futur | 2. Person 2. dīgnōscito! 3. Person 3. dīgnōscito! | 2. Person 2. dīgnōscitōte! 3. Person 3. dīgnōscunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dīgnōscere |
| Perfekt | dīgnōvisse |
| Futur | - |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dīgnōscens, dīgnōscentis |
| Futur | - |
Gerundium
| Genitiv | dīgnōscendī |
|---|---|
| Dativ | dīgnōscendō |
| Akkusativ | ad dīgnōscendum |
| Ablativ | dīgnōscendō |
Supinum
| - |