convulnerare
<ō, āvī, ātum 1.> (nachklassischnachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. convulnerō 2. Person 2. convulnerās 3. Person 3. convulnerat | 1. Person 1. convulnerāmus 2. Person 2. convulnerātis 3. Person 3. convulnerant |
Futur | 1. Person 1. convulnerābō 2. Person 2. convulnerābis 3. Person 3. convulnerābit | 1. Person 1. convulnerābimus 2. Person 2. convulnerābitis 3. Person 3. convulnerābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. convulnerābam 2. Person 2. convulnerābās 3. Person 3. convulnerābat | 1. Person 1. convulnerābāmus 2. Person 2. convulnerābātis 3. Person 3. convulnerābant |
Perfekt | 1. Person 1. convulnerāvī 2. Person 2. convulnerāvisti 3. Person 3. convulnerāvit | 1. Person 1. convulnerāvimus 2. Person 2. convulnerāvistis 3. Person 3. convulnerāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. convulnerāverō 2. Person 2. convulnerāveris 3. Person 3. convulnerāverit | 1. Person 1. convulnerāverimus 2. Person 2. convulnerāveritis 3. Person 3. convulnerāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. convulnerāveram 2. Person 2. convulnerāverās 3. Person 3. convulnerāverat | 1. Person 1. convulnerāverāmus 2. Person 2. convulnerāverātis 3. Person 3. convulnerāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. convulnerem 2. Person 2. convulnerēs 3. Person 3. convulneret | 1. Person 1. convulnerēmus 2. Person 2. convulnerētis 3. Person 3. convulnerent |
Imperfekt | 1. Person 1. convulnerārem 2. Person 2. convulnerārēs 3. Person 3. convulnerāret | 1. Person 1. convulnerārēmus 2. Person 2. convulnerārētis 3. Person 3. convulnerārent |
Perfekt | 1. Person 1. convulnerāverim 2. Person 2. convulnerāveris 3. Person 3. convulnerāverit | 1. Person 1. convulnerāverimus 2. Person 2. convulnerāveritis 3. Person 3. convulnerāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. convulnerāvissem 2. Person 2. convulnerāvissēs 3. Person 3. convulnerāvisset | 1. Person 1. convulnerāvissēmus 2. Person 2. convulnerāvissētis 3. Person 3. convulnerāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | convulnerā! | convulnerāte! |
Futur | 2. Person 2. convulnerāto! 3. Person 3. convulnerāto! | 2. Person 2. convulnerātōte! 3. Person 3. convulneranto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | convulnerāre |
Perfekt | convulnerāvisse |
Futur | convulnerātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | convulnerāns, convulnerantis |
Futur | convulnerātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | convulnerandī |
---|---|
Dativ | convulnerandō |
Akkusativ | ad convulnerandum |
Ablativ | convulnerandō |
Supinum
convulnerātum |