resarcire
<sarciō, sarsī, sartum 4.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. resarcīō 2. Person 2. resarcīs 3. Person 3. resarcīt | 1. Person 1. resarcīmus 2. Person 2. resarcītis 3. Person 3. resarcīunt |
| Futur | 1. Person 1. resarcīam 2. Person 2. resarcīes 3. Person 3. resarcīet | 1. Person 1. resarcīemus 2. Person 2. resarcīetis 3. Person 3. resarcīent |
| Imperfekt | 1. Person 1. resarcīebam 2. Person 2. resarcīebās 3. Person 3. resarcīebat | 1. Person 1. resarcīebāmus 2. Person 2. resarcīebātis 3. Person 3. resarcīebant |
| Perfekt | 1. Person 1. resarcīvī 2. Person 2. resarcīvisti 3. Person 3. resarcīvit | 1. Person 1. resarcīvimus 2. Person 2. resarcīvistis 3. Person 3. resarcīvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. resarcīverō 2. Person 2. resarcīveris 3. Person 3. resarcīverit | 1. Person 1. resarcīverimus 2. Person 2. resarcīveritis 3. Person 3. resarcīverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. resarcīveram 2. Person 2. resarcīverās 3. Person 3. resarcīverat | 1. Person 1. resarcīverāmus 2. Person 2. resarcīverātis 3. Person 3. resarcīverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. resarcīam 2. Person 2. resarcīās 3. Person 3. resarcīat | 1. Person 1. resarcīāmus 2. Person 2. resarcīātis 3. Person 3. resarcīant |
| Imperfekt | 1. Person 1. resarcīrem 2. Person 2. resarcīrēs 3. Person 3. resarcīret | 1. Person 1. resarcīrēmus 2. Person 2. resarcīrētis 3. Person 3. resarcīrent |
| Perfekt | 1. Person 1. resarcīverim 2. Person 2. resarcīveris 3. Person 3. resarcīverit | 1. Person 1. resarcīverimus 2. Person 2. resarcīveritis 3. Person 3. resarcīverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. resarcīvissem 2. Person 2. resarcīvissēs 3. Person 3. resarcīvisset | 1. Person 1. resarcīvissēmus 2. Person 2. resarcīvissētis 3. Person 3. resarcīvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | resarcī! | resarcīte! |
| Futur | 2. Person 2. resarcīto! 3. Person 3. resarcīto! | 2. Person 2. resarcītōte! 3. Person 3. resarcīunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | resarcīre |
| Perfekt | resarcīvisse |
| Futur | resarcītūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | resarcīens, resarcīentis |
| Futur | resarcītūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | resarcīendī |
|---|---|
| Dativ | resarcīendō |
| Akkusativ | ad resarcīendum |
| Ablativ | resarcīendō |
Supinum
| resarcītum |