praemonstrare
<ō, āvī, ātum 1.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. praemōnstrō 2. Person 2. praemōnstrās 3. Person 3. praemōnstrat | 1. Person 1. praemōnstrāmus 2. Person 2. praemōnstrātis 3. Person 3. praemōnstrant |
| Futur | 1. Person 1. praemōnstrābō 2. Person 2. praemōnstrābis 3. Person 3. praemōnstrābit | 1. Person 1. praemōnstrābimus 2. Person 2. praemōnstrābitis 3. Person 3. praemōnstrābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. praemōnstrābam 2. Person 2. praemōnstrābās 3. Person 3. praemōnstrābat | 1. Person 1. praemōnstrābāmus 2. Person 2. praemōnstrābātis 3. Person 3. praemōnstrābant |
| Perfekt | 1. Person 1. praemōnstrāvī 2. Person 2. praemōnstrāvisti 3. Person 3. praemōnstrāvit | 1. Person 1. praemōnstrāvimus 2. Person 2. praemōnstrāvistis 3. Person 3. praemōnstrāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. praemōnstrāverō 2. Person 2. praemōnstrāveris 3. Person 3. praemōnstrāverit | 1. Person 1. praemōnstrāverimus 2. Person 2. praemōnstrāveritis 3. Person 3. praemōnstrāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. praemōnstrāveram 2. Person 2. praemōnstrāverās 3. Person 3. praemōnstrāverat | 1. Person 1. praemōnstrāverāmus 2. Person 2. praemōnstrāverātis 3. Person 3. praemōnstrāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. praemōnstrem 2. Person 2. praemōnstrēs 3. Person 3. praemōnstret | 1. Person 1. praemōnstrēmus 2. Person 2. praemōnstrētis 3. Person 3. praemōnstrent |
| Imperfekt | 1. Person 1. praemōnstrārem 2. Person 2. praemōnstrārēs 3. Person 3. praemōnstrāret | 1. Person 1. praemōnstrārēmus 2. Person 2. praemōnstrārētis 3. Person 3. praemōnstrārent |
| Perfekt | 1. Person 1. praemōnstrāverim 2. Person 2. praemōnstrāveris 3. Person 3. praemōnstrāverit | 1. Person 1. praemōnstrāverimus 2. Person 2. praemōnstrāveritis 3. Person 3. praemōnstrāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. praemōnstrāvissem 2. Person 2. praemōnstrāvissēs 3. Person 3. praemōnstrāvisset | 1. Person 1. praemōnstrāvissēmus 2. Person 2. praemōnstrāvissētis 3. Person 3. praemōnstrāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | praemōnstrā! | praemōnstrāte! |
| Futur | 2. Person 2. praemōnstrāto! 3. Person 3. praemōnstrāto! | 2. Person 2. praemōnstrātōte! 3. Person 3. praemōnstranto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | praemōnstrāre |
| Perfekt | praemōnstrāvisse |
| Futur | praemōnstrātūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | praemōnstrāns, praemōnstrantis |
| Futur | praemōnstrātūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | praemōnstrandī |
|---|---|
| Dativ | praemōnstrandō |
| Akkusativ | ad praemōnstrandum |
| Ablativ | praemōnstrandō |
Supinum
| praemōnstrātum |