perstimulare
<ō, āvī, ātum 1.>(P.?) Cornelius Tacitus Tac.Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. perstimulō 2. Person 2. perstimulās 3. Person 3. perstimulat | 1. Person 1. perstimulāmus 2. Person 2. perstimulātis 3. Person 3. perstimulant |
| Futur | 1. Person 1. perstimulābō 2. Person 2. perstimulābis 3. Person 3. perstimulābit | 1. Person 1. perstimulābimus 2. Person 2. perstimulābitis 3. Person 3. perstimulābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. perstimulābam 2. Person 2. perstimulābās 3. Person 3. perstimulābat | 1. Person 1. perstimulābāmus 2. Person 2. perstimulābātis 3. Person 3. perstimulābant |
| Perfekt | 1. Person 1. perstimulāvī 2. Person 2. perstimulāvisti 3. Person 3. perstimulāvit | 1. Person 1. perstimulāvimus 2. Person 2. perstimulāvistis 3. Person 3. perstimulāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. perstimulāverō 2. Person 2. perstimulāveris 3. Person 3. perstimulāverit | 1. Person 1. perstimulāverimus 2. Person 2. perstimulāveritis 3. Person 3. perstimulāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. perstimulāveram 2. Person 2. perstimulāverās 3. Person 3. perstimulāverat | 1. Person 1. perstimulāverāmus 2. Person 2. perstimulāverātis 3. Person 3. perstimulāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. perstimulem 2. Person 2. perstimulēs 3. Person 3. perstimulet | 1. Person 1. perstimulēmus 2. Person 2. perstimulētis 3. Person 3. perstimulent |
| Imperfekt | 1. Person 1. perstimulārem 2. Person 2. perstimulārēs 3. Person 3. perstimulāret | 1. Person 1. perstimulārēmus 2. Person 2. perstimulārētis 3. Person 3. perstimulārent |
| Perfekt | 1. Person 1. perstimulāverim 2. Person 2. perstimulāveris 3. Person 3. perstimulāverit | 1. Person 1. perstimulāverimus 2. Person 2. perstimulāveritis 3. Person 3. perstimulāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. perstimulāvissem 2. Person 2. perstimulāvissēs 3. Person 3. perstimulāvisset | 1. Person 1. perstimulāvissēmus 2. Person 2. perstimulāvissētis 3. Person 3. perstimulāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | perstimulā! | perstimulāte! |
| Futur | 2. Person 2. perstimulāto! 3. Person 3. perstimulāto! | 2. Person 2. perstimulātōte! 3. Person 3. perstimulanto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | perstimulāre |
| Perfekt | perstimulāvisse |
| Futur | perstimulātūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | perstimulāns, perstimulantis |
| Futur | perstimulātūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | perstimulandī |
|---|---|
| Dativ | perstimulandō |
| Akkusativ | ad perstimulandum |
| Ablativ | perstimulandō |
Supinum
| perstimulātum |
