Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. obrigēscō 2. Person 2. obrigēscis 3. Person 3. obrigēscit | 1. Person 1. obrigēscimus 2. Person 2. obrigēscitis 3. Person 3. obrigēscunt |
| Futur | 1. Person 1. obrigēscam 2. Person 2. obrigēsces 3. Person 3. obrigēscet | 1. Person 1. obrigēscemus 2. Person 2. obrigēscetis 3. Person 3. obrigēscent |
| Imperfekt | 1. Person 1. obrigēscebam 2. Person 2. obrigēscebās 3. Person 3. obrigēscebat | 1. Person 1. obrigēscebāmus 2. Person 2. obrigēscebātis 3. Person 3. obrigēscebant |
| Perfekt | 1. Person 1. obriguī 2. Person 2. obriguisti 3. Person 3. obriguit | 1. Person 1. obriguimus 2. Person 2. obriguistis 3. Person 3. obriguērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. obriguerō 2. Person 2. obrigueris 3. Person 3. obriguerit | 1. Person 1. obriguerimus 2. Person 2. obrigueritis 3. Person 3. obriguerint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. obrigueram 2. Person 2. obriguerās 3. Person 3. obriguerat | 1. Person 1. obriguerāmus 2. Person 2. obriguerātis 3. Person 3. obriguerant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. obrigēscam 2. Person 2. obrigēscās 3. Person 3. obrigēscat | 1. Person 1. obrigēscāmus 2. Person 2. obrigēscātis 3. Person 3. obrigēscant |
| Imperfekt | 1. Person 1. obrigēscerem 2. Person 2. obrigēscerēs 3. Person 3. obrigēsceret | 1. Person 1. obrigēscerēmus 2. Person 2. obrigēscerētis 3. Person 3. obrigēscerent |
| Perfekt | 1. Person 1. obriguerim 2. Person 2. obrigueris 3. Person 3. obriguerit | 1. Person 1. obriguerimus 2. Person 2. obrigueritis 3. Person 3. obriguerint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. obriguissem 2. Person 2. obriguissēs 3. Person 3. obriguisset | 1. Person 1. obriguissēmus 2. Person 2. obriguissētis 3. Person 3. obriguissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | obrigēsce! | obrigēscite! |
| Futur | 2. Person 2. obrigēscito! 3. Person 3. obrigēscito! | 2. Person 2. obrigēscitōte! 3. Person 3. obrigēscunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | obrigēscere |
| Perfekt | obriguisse |
| Futur | - |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | obrigēscens, obrigēscentis |
| Futur | - |
Gerundium
| Genitiv | obrigēscendī |
|---|---|
| Dativ | obrigēscendō |
| Akkusativ | ad obrigēscendum |
| Ablativ | obrigēscendō |
Supinum
| - |