excruciare
<ō, āvī, ātum 1.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. excruciō 2. Person 2. excruciās 3. Person 3. excruciat | 1. Person 1. excruciāmus 2. Person 2. excruciātis 3. Person 3. excruciant |
| Futur | 1. Person 1. excruciābō 2. Person 2. excruciābis 3. Person 3. excruciābit | 1. Person 1. excruciābimus 2. Person 2. excruciābitis 3. Person 3. excruciābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. excruciābam 2. Person 2. excruciābās 3. Person 3. excruciābat | 1. Person 1. excruciābāmus 2. Person 2. excruciābātis 3. Person 3. excruciābant |
| Perfekt | 1. Person 1. excruciāvī 2. Person 2. excruciāvisti 3. Person 3. excruciāvit | 1. Person 1. excruciāvimus 2. Person 2. excruciāvistis 3. Person 3. excruciāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. excruciāverō 2. Person 2. excruciāveris 3. Person 3. excruciāverit | 1. Person 1. excruciāverimus 2. Person 2. excruciāveritis 3. Person 3. excruciāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. excruciāveram 2. Person 2. excruciāverās 3. Person 3. excruciāverat | 1. Person 1. excruciāverāmus 2. Person 2. excruciāverātis 3. Person 3. excruciāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. excruciem 2. Person 2. excruciēs 3. Person 3. excruciet | 1. Person 1. excruciēmus 2. Person 2. excruciētis 3. Person 3. excrucient |
| Imperfekt | 1. Person 1. excruciārem 2. Person 2. excruciārēs 3. Person 3. excruciāret | 1. Person 1. excruciārēmus 2. Person 2. excruciārētis 3. Person 3. excruciārent |
| Perfekt | 1. Person 1. excruciāverim 2. Person 2. excruciāveris 3. Person 3. excruciāverit | 1. Person 1. excruciāverimus 2. Person 2. excruciāveritis 3. Person 3. excruciāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. excruciāvissem 2. Person 2. excruciāvissēs 3. Person 3. excruciāvisset | 1. Person 1. excruciāvissēmus 2. Person 2. excruciāvissētis 3. Person 3. excruciāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | excruciā! | excruciāte! |
| Futur | 2. Person 2. excruciāto! 3. Person 3. excruciāto! | 2. Person 2. excruciātōte! 3. Person 3. excrucianto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | excruciāre |
| Perfekt | excruciāvisse |
| Futur | excruciātūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | excruciāns, excruciantis |
| Futur | excruciātūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | excruciandī |
|---|---|
| Dativ | excruciandō |
| Akkusativ | ad excruciandum |
| Ablativ | excruciandō |
Supinum
| excruciātum |