emundare
<ō, āvī, ātum 1.> (nachklassischnachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. ēmundō 2. Person 2. ēmundās 3. Person 3. ēmundat | 1. Person 1. ēmundāmus 2. Person 2. ēmundātis 3. Person 3. ēmundant |
Futur | 1. Person 1. ēmundābō 2. Person 2. ēmundābis 3. Person 3. ēmundābit | 1. Person 1. ēmundābimus 2. Person 2. ēmundābitis 3. Person 3. ēmundābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. ēmundābam 2. Person 2. ēmundābās 3. Person 3. ēmundābat | 1. Person 1. ēmundābāmus 2. Person 2. ēmundābātis 3. Person 3. ēmundābant |
Perfekt | 1. Person 1. ēmundāvī 2. Person 2. ēmundāvisti 3. Person 3. ēmundāvit | 1. Person 1. ēmundāvimus 2. Person 2. ēmundāvistis 3. Person 3. ēmundāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. ēmundāverō 2. Person 2. ēmundāveris 3. Person 3. ēmundāverit | 1. Person 1. ēmundāverimus 2. Person 2. ēmundāveritis 3. Person 3. ēmundāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. ēmundāveram 2. Person 2. ēmundāverās 3. Person 3. ēmundāverat | 1. Person 1. ēmundāverāmus 2. Person 2. ēmundāverātis 3. Person 3. ēmundāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. ēmundem 2. Person 2. ēmundēs 3. Person 3. ēmundet | 1. Person 1. ēmundēmus 2. Person 2. ēmundētis 3. Person 3. ēmundent |
Imperfekt | 1. Person 1. ēmundārem 2. Person 2. ēmundārēs 3. Person 3. ēmundāret | 1. Person 1. ēmundārēmus 2. Person 2. ēmundārētis 3. Person 3. ēmundārent |
Perfekt | 1. Person 1. ēmundāverim 2. Person 2. ēmundāveris 3. Person 3. ēmundāverit | 1. Person 1. ēmundāverimus 2. Person 2. ēmundāveritis 3. Person 3. ēmundāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. ēmundāvissem 2. Person 2. ēmundāvissēs 3. Person 3. ēmundāvisset | 1. Person 1. ēmundāvissēmus 2. Person 2. ēmundāvissētis 3. Person 3. ēmundāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | ēmundā! | ēmundāte! |
Futur | 2. Person 2. ēmundāto! 3. Person 3. ēmundāto! | 2. Person 2. ēmundātōte! 3. Person 3. ēmundanto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | ēmundāre |
Perfekt | ēmundāvisse |
Futur | ēmundātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | ēmundāns, ēmundantis |
Futur | ēmundātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | ēmundandī |
---|---|
Dativ | ēmundandō |
Akkusativ | ad ēmundandum |
Ablativ | ēmundandō |
Supinum
ēmundātum |