Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēvertō 2. Person 2. dēvertis 3. Person 3. dēvertit | 1. Person 1. dēvertit 2. Person 2. dēvertitis 3. Person 3. dēvertunt |
| Futur | 1. Person 1. dēvertam 2. Person 2. dēvertēs 3. Person 3. dēvertet | 1. Person 1. dēvertēmus 2. Person 2. dēvertētis 3. Person 3. dēvertent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēvertēbam 2. Person 2. dēvertēbās 3. Person 3. dēvertēbat | 1. Person 1. dēvertēbāmus 2. Person 2. dēvertēbātis 3. Person 3. dēvertēbant |
| Perfekt | 1. Person 1. dēvertī 2. Person 2. dēvertistī 3. Person 3. dēvertit | 1. Person 1. dēvertimus 2. Person 2. dēvertistis 3. Person 3. dēvertērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dēverterō 2. Person 2. dēverteris 3. Person 3. dēverterit | 1. Person 1. dēverterimus 2. Person 2. dēverteritis 3. Person 3. dēverterint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēverteram 2. Person 2. dēverterās 3. Person 3. dēverterat | 1. Person 1. dēverterāmus 2. Person 2. dēverterātis 3. Person 3. dēverterant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēvertam 2. Person 2. dēvertās 3. Person 3. dēvertat | 1. Person 1. dēvertāmus 2. Person 2. dēvertātis 3. Person 3. dēvertant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēverterem 2. Person 2. dēverterēs 3. Person 3. dēverteret | 1. Person 1. dēverterēmus 2. Person 2. dēverterētis 3. Person 3. dēverterent |
| Perfekt | 1. Person 1. dēverterim 2. Person 2. dēverteris 3. Person 3. dēverterit | 1. Person 1. dēverterimus 2. Person 2. dēverteritis 3. Person 3. dēverterint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēvertissem 2. Person 2. dēvertissēs 3. Person 3. dēvertisset | 1. Person 1. dēvertissēmus 2. Person 2. dēvertissētis 3. Person 3. dēvertissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dēverte | dēvertite |
| Futur | 2. Person 2. dēvertitō 3. Person 3. dēvertitō | 2. Person 2. dēvertitōte 3. Person 3. dēvertuntō |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dēvertere |
| Perfekt | dēvertisse |
| Futur | dēversūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dēvertēns, dēvertentis |
| Futur | dēversūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | dēvertendī |
|---|---|
| Dativ | dēvertendō |
| Akkusativ | ad dēvertendum |
| Ablativ | dēvertendō |
Supinum
| dēversum |
devertere
intransitives Verb v/i <vertō, vertī, versum 3.> dē-vertī <vertor, versus sum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēvertō 2. Person 2. dēvertis 3. Person 3. dēvertit | 1. Person 1. dēvertit 2. Person 2. dēvertitis 3. Person 3. dēvertunt |
| Futur | 1. Person 1. dēvertam 2. Person 2. dēvertēs 3. Person 3. dēvertet | 1. Person 1. dēvertēmus 2. Person 2. dēvertētis 3. Person 3. dēvertent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēvertēbam 2. Person 2. dēvertēbās 3. Person 3. dēvertēbat | 1. Person 1. dēvertēbāmus 2. Person 2. dēvertēbātis 3. Person 3. dēvertēbant |
| Perfekt | 1. Person 1. dēvertī 2. Person 2. dēvertistī 3. Person 3. dēvertit | 1. Person 1. dēvertimus 2. Person 2. dēvertistis 3. Person 3. dēvertērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dēverterō 2. Person 2. dēverteris 3. Person 3. dēverterit | 1. Person 1. dēverterimus 2. Person 2. dēverteritis 3. Person 3. dēverterint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēverteram 2. Person 2. dēverterās 3. Person 3. dēverterat | 1. Person 1. dēverterāmus 2. Person 2. dēverterātis 3. Person 3. dēverterant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēvertam 2. Person 2. dēvertās 3. Person 3. dēvertat | 1. Person 1. dēvertāmus 2. Person 2. dēvertātis 3. Person 3. dēvertant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēverterem 2. Person 2. dēverterēs 3. Person 3. dēverteret | 1. Person 1. dēverterēmus 2. Person 2. dēverterētis 3. Person 3. dēverterent |
| Perfekt | 1. Person 1. dēverterim 2. Person 2. dēverteris 3. Person 3. dēverterit | 1. Person 1. dēverterimus 2. Person 2. dēverteritis 3. Person 3. dēverterint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēvertissem 2. Person 2. dēvertissēs 3. Person 3. dēvertisset | 1. Person 1. dēvertissēmus 2. Person 2. dēvertissētis 3. Person 3. dēvertissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dēverte | dēvertite |
| Futur | 2. Person 2. dēvertitō 3. Person 3. dēvertitō | 2. Person 2. dēvertitōte 3. Person 3. dēvertuntō |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dēvertere |
| Perfekt | dēvertisse |
| Futur | dēversūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dēvertēns, dēvertentis |
| Futur | dēversūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | dēvertendī |
|---|---|
| Dativ | dēvertendō |
| Akkusativ | ad dēvertendum |
| Ablativ | dēvertendō |
Supinum
| dēversum |