desuescere
transitives Verb v/t <suēscō, suēvī, suētum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēsuēscō 2. Person 2. dēsuēscis 3. Person 3. dēsuēscit | 1. Person 1. dēsuēscimus 2. Person 2. dēsuēscitis 3. Person 3. dēsuēscunt |
| Futur | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēsces 3. Person 3. dēsuēscet | 1. Person 1. dēsuēscemus 2. Person 2. dēsuēscetis 3. Person 3. dēsuēscent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscebam 2. Person 2. dēsuēscebās 3. Person 3. dēsuēscebat | 1. Person 1. dēsuēscebāmus 2. Person 2. dēsuēscebātis 3. Person 3. dēsuēscebant |
| Perfekt | 1. Person 1. dēsuēvī 2. Person 2. dēsuēvisti 3. Person 3. dēsuēvit | 1. Person 1. dēsuēvimus 2. Person 2. dēsuēvistis 3. Person 3. dēsuēvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dēsuēverō 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēveram 2. Person 2. dēsuēverās 3. Person 3. dēsuēverat | 1. Person 1. dēsuēverāmus 2. Person 2. dēsuēverātis 3. Person 3. dēsuēverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēscās 3. Person 3. dēsuēscat | 1. Person 1. dēsuēscāmus 2. Person 2. dēsuēscātis 3. Person 3. dēsuēscant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscerem 2. Person 2. dēsuēscerēs 3. Person 3. dēsuēsceret | 1. Person 1. dēsuēscerēmus 2. Person 2. dēsuēscerētis 3. Person 3. dēsuēscerent |
| Perfekt | 1. Person 1. dēsuēverim 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēvissem 2. Person 2. dēsuēvissēs 3. Person 3. dēsuēvisset | 1. Person 1. dēsuēvissēmus 2. Person 2. dēsuēvissētis 3. Person 3. dēsuēvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dēsuēsce! | dēsuēscite! |
| Futur | 2. Person 2. dēsuēscito! 3. Person 3. dēsuēscito! | 2. Person 2. dēsuēscitōte! 3. Person 3. dēsuēscunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dēsuēscere |
| Perfekt | dēsuēvisse |
| Futur | dēsuētūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dēsuēscens, dēsuēscentis |
| Futur | dēsuētūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | dēsuēscendī |
|---|---|
| Dativ | dēsuēscendō |
| Akkusativ | ad dēsuēscendum |
| Ablativ | dēsuēscendō |
Supinum
| dēsuētum |
desuescere
intransitives Verb v/i <suēscō, suēvī, suētum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēsuēscō 2. Person 2. dēsuēscis 3. Person 3. dēsuēscit | 1. Person 1. dēsuēscimus 2. Person 2. dēsuēscitis 3. Person 3. dēsuēscunt |
| Futur | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēsces 3. Person 3. dēsuēscet | 1. Person 1. dēsuēscemus 2. Person 2. dēsuēscetis 3. Person 3. dēsuēscent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscebam 2. Person 2. dēsuēscebās 3. Person 3. dēsuēscebat | 1. Person 1. dēsuēscebāmus 2. Person 2. dēsuēscebātis 3. Person 3. dēsuēscebant |
| Perfekt | 1. Person 1. dēsuēvī 2. Person 2. dēsuēvisti 3. Person 3. dēsuēvit | 1. Person 1. dēsuēvimus 2. Person 2. dēsuēvistis 3. Person 3. dēsuēvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dēsuēverō 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēveram 2. Person 2. dēsuēverās 3. Person 3. dēsuēverat | 1. Person 1. dēsuēverāmus 2. Person 2. dēsuēverātis 3. Person 3. dēsuēverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēscās 3. Person 3. dēsuēscat | 1. Person 1. dēsuēscāmus 2. Person 2. dēsuēscātis 3. Person 3. dēsuēscant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscerem 2. Person 2. dēsuēscerēs 3. Person 3. dēsuēsceret | 1. Person 1. dēsuēscerēmus 2. Person 2. dēsuēscerētis 3. Person 3. dēsuēscerent |
| Perfekt | 1. Person 1. dēsuēverim 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēvissem 2. Person 2. dēsuēvissēs 3. Person 3. dēsuēvisset | 1. Person 1. dēsuēvissēmus 2. Person 2. dēsuēvissētis 3. Person 3. dēsuēvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dēsuēsce! | dēsuēscite! |
| Futur | 2. Person 2. dēsuēscito! 3. Person 3. dēsuēscito! | 2. Person 2. dēsuēscitōte! 3. Person 3. dēsuēscunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dēsuēscere |
| Perfekt | dēsuēvisse |
| Futur | dēsuētūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dēsuēscens, dēsuēscentis |
| Futur | dēsuētūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | dēsuēscendī |
|---|---|
| Dativ | dēsuēscendō |
| Akkusativ | ad dēsuēscendum |
| Ablativ | dēsuēscendō |
Supinum
| dēsuētum |