desuescere
transitives Verb v/t <suēscō, suēvī, suētum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēsuēscō 2. Person 2. dēsuēscis 3. Person 3. dēsuēscit | 1. Person 1. dēsuēscimus 2. Person 2. dēsuēscitis 3. Person 3. dēsuēscunt |
Futur | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēsces 3. Person 3. dēsuēscet | 1. Person 1. dēsuēscemus 2. Person 2. dēsuēscetis 3. Person 3. dēsuēscent |
Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscebam 2. Person 2. dēsuēscebās 3. Person 3. dēsuēscebat | 1. Person 1. dēsuēscebāmus 2. Person 2. dēsuēscebātis 3. Person 3. dēsuēscebant |
Perfekt | 1. Person 1. dēsuēvī 2. Person 2. dēsuēvisti 3. Person 3. dēsuēvit | 1. Person 1. dēsuēvimus 2. Person 2. dēsuēvistis 3. Person 3. dēsuēvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. dēsuēverō 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēveram 2. Person 2. dēsuēverās 3. Person 3. dēsuēverat | 1. Person 1. dēsuēverāmus 2. Person 2. dēsuēverātis 3. Person 3. dēsuēverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēscās 3. Person 3. dēsuēscat | 1. Person 1. dēsuēscāmus 2. Person 2. dēsuēscātis 3. Person 3. dēsuēscant |
Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscerem 2. Person 2. dēsuēscerēs 3. Person 3. dēsuēsceret | 1. Person 1. dēsuēscerēmus 2. Person 2. dēsuēscerētis 3. Person 3. dēsuēscerent |
Perfekt | 1. Person 1. dēsuēverim 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēvissem 2. Person 2. dēsuēvissēs 3. Person 3. dēsuēvisset | 1. Person 1. dēsuēvissēmus 2. Person 2. dēsuēvissētis 3. Person 3. dēsuēvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | dēsuēsce! | dēsuēscite! |
Futur | 2. Person 2. dēsuēscito! 3. Person 3. dēsuēscito! | 2. Person 2. dēsuēscitōte! 3. Person 3. dēsuēscunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | dēsuēscere |
Perfekt | dēsuēvisse |
Futur | dēsuētūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | dēsuēscens, dēsuēscentis |
Futur | dēsuētūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | dēsuēscendī |
---|---|
Dativ | dēsuēscendō |
Akkusativ | ad dēsuēscendum |
Ablativ | dēsuēscendō |
Supinum
dēsuētum |
desuescere
intransitives Verb v/i <suēscō, suēvī, suētum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēsuēscō 2. Person 2. dēsuēscis 3. Person 3. dēsuēscit | 1. Person 1. dēsuēscimus 2. Person 2. dēsuēscitis 3. Person 3. dēsuēscunt |
Futur | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēsces 3. Person 3. dēsuēscet | 1. Person 1. dēsuēscemus 2. Person 2. dēsuēscetis 3. Person 3. dēsuēscent |
Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscebam 2. Person 2. dēsuēscebās 3. Person 3. dēsuēscebat | 1. Person 1. dēsuēscebāmus 2. Person 2. dēsuēscebātis 3. Person 3. dēsuēscebant |
Perfekt | 1. Person 1. dēsuēvī 2. Person 2. dēsuēvisti 3. Person 3. dēsuēvit | 1. Person 1. dēsuēvimus 2. Person 2. dēsuēvistis 3. Person 3. dēsuēvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. dēsuēverō 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēveram 2. Person 2. dēsuēverās 3. Person 3. dēsuēverat | 1. Person 1. dēsuēverāmus 2. Person 2. dēsuēverātis 3. Person 3. dēsuēverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēsuēscam 2. Person 2. dēsuēscās 3. Person 3. dēsuēscat | 1. Person 1. dēsuēscāmus 2. Person 2. dēsuēscātis 3. Person 3. dēsuēscant |
Imperfekt | 1. Person 1. dēsuēscerem 2. Person 2. dēsuēscerēs 3. Person 3. dēsuēsceret | 1. Person 1. dēsuēscerēmus 2. Person 2. dēsuēscerētis 3. Person 3. dēsuēscerent |
Perfekt | 1. Person 1. dēsuēverim 2. Person 2. dēsuēveris 3. Person 3. dēsuēverit | 1. Person 1. dēsuēverimus 2. Person 2. dēsuēveritis 3. Person 3. dēsuēverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēsuēvissem 2. Person 2. dēsuēvissēs 3. Person 3. dēsuēvisset | 1. Person 1. dēsuēvissēmus 2. Person 2. dēsuēvissētis 3. Person 3. dēsuēvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | dēsuēsce! | dēsuēscite! |
Futur | 2. Person 2. dēsuēscito! 3. Person 3. dēsuēscito! | 2. Person 2. dēsuēscitōte! 3. Person 3. dēsuēscunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | dēsuēscere |
Perfekt | dēsuēvisse |
Futur | dēsuētūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | dēsuēscens, dēsuēscentis |
Futur | dēsuētūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | dēsuēscendī |
---|---|
Dativ | dēsuēscendō |
Akkusativ | ad dēsuēscendum |
Ablativ | dēsuēscendō |
Supinum
dēsuētum |