defingere
<fingō, fīnxī, fictum 3.> (vorklassischvkl.,nachklassisch nachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
- verformen, verunstaltendē-fingeredē-fingere
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēfingō 2. Person 2. dēfingis 3. Person 3. dēfingit | 1. Person 1. dēfingimus 2. Person 2. dēfingitis 3. Person 3. dēfingunt |
| Futur | 1. Person 1. dēfingam 2. Person 2. dēfinges 3. Person 3. dēfinget | 1. Person 1. dēfingemus 2. Person 2. dēfingetis 3. Person 3. dēfingent |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēfingebam 2. Person 2. dēfingebās 3. Person 3. dēfingebat | 1. Person 1. dēfingebāmus 2. Person 2. dēfingebātis 3. Person 3. dēfingebant |
| Perfekt | 1. Person 1. dēfīnxī 2. Person 2. dēfīnxisti 3. Person 3. dēfīnxit | 1. Person 1. dēfīnximus 2. Person 2. dēfīnxistis 3. Person 3. dēfīnxērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. dēfīnxerō 2. Person 2. dēfīnxeris 3. Person 3. dēfīnxerit | 1. Person 1. dēfīnxerimus 2. Person 2. dēfīnxeritis 3. Person 3. dēfīnxerint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēfīnxeram 2. Person 2. dēfīnxerās 3. Person 3. dēfīnxerat | 1. Person 1. dēfīnxerāmus 2. Person 2. dēfīnxerātis 3. Person 3. dēfīnxerant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. dēfingam 2. Person 2. dēfingās 3. Person 3. dēfingat | 1. Person 1. dēfingāmus 2. Person 2. dēfingātis 3. Person 3. dēfingant |
| Imperfekt | 1. Person 1. dēfingerem 2. Person 2. dēfingerēs 3. Person 3. dēfingeret | 1. Person 1. dēfingerēmus 2. Person 2. dēfingerētis 3. Person 3. dēfingerent |
| Perfekt | 1. Person 1. dēfīnxerim 2. Person 2. dēfīnxeris 3. Person 3. dēfīnxerit | 1. Person 1. dēfīnxerimus 2. Person 2. dēfīnxeritis 3. Person 3. dēfīnxerint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēfīnxissem 2. Person 2. dēfīnxissēs 3. Person 3. dēfīnxisset | 1. Person 1. dēfīnxissēmus 2. Person 2. dēfīnxissētis 3. Person 3. dēfīnxissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | dēfinge! | dēfingite! |
| Futur | 2. Person 2. dēfingito! 3. Person 3. dēfingito! | 2. Person 2. dēfingitōte! 3. Person 3. dēfingunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | dēfingere |
| Perfekt | dēfīnxisse |
| Futur | dēfictūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | dēfingens, dēfingentis |
| Futur | dēfictūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | dēfingendī |
|---|---|
| Dativ | dēfingendō |
| Akkusativ | ad dēfingendum |
| Ablativ | dēfingendō |
Supinum
| dēfictum |