defaecare
<ō, āvī, ātum 1.> ||faex|| (vorklassischvkl.,nachklassisch nachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēfaecō 2. Person 2. dēfaecās 3. Person 3. dēfaecat | 1. Person 1. dēfaecāmus 2. Person 2. dēfaecātis 3. Person 3. dēfaecant |
Futur | 1. Person 1. dēfaecābō 2. Person 2. dēfaecābis 3. Person 3. dēfaecābit | 1. Person 1. dēfaecābimus 2. Person 2. dēfaecābitis 3. Person 3. dēfaecābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. dēfaecābam 2. Person 2. dēfaecābās 3. Person 3. dēfaecābat | 1. Person 1. dēfaecābāmus 2. Person 2. dēfaecābātis 3. Person 3. dēfaecābant |
Perfekt | 1. Person 1. dēfaecāvī 2. Person 2. dēfaecāvisti 3. Person 3. dēfaecāvit | 1. Person 1. dēfaecāvimus 2. Person 2. dēfaecāvistis 3. Person 3. dēfaecāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. dēfaecāverō 2. Person 2. dēfaecāveris 3. Person 3. dēfaecāverit | 1. Person 1. dēfaecāverimus 2. Person 2. dēfaecāveritis 3. Person 3. dēfaecāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēfaecāveram 2. Person 2. dēfaecāverās 3. Person 3. dēfaecāverat | 1. Person 1. dēfaecāverāmus 2. Person 2. dēfaecāverātis 3. Person 3. dēfaecāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. dēfaecem 2. Person 2. dēfaecēs 3. Person 3. dēfaecet | 1. Person 1. dēfaecēmus 2. Person 2. dēfaecētis 3. Person 3. dēfaecent |
Imperfekt | 1. Person 1. dēfaecārem 2. Person 2. dēfaecārēs 3. Person 3. dēfaecāret | 1. Person 1. dēfaecārēmus 2. Person 2. dēfaecārētis 3. Person 3. dēfaecārent |
Perfekt | 1. Person 1. dēfaecāverim 2. Person 2. dēfaecāveris 3. Person 3. dēfaecāverit | 1. Person 1. dēfaecāverimus 2. Person 2. dēfaecāveritis 3. Person 3. dēfaecāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. dēfaecāvissem 2. Person 2. dēfaecāvissēs 3. Person 3. dēfaecāvisset | 1. Person 1. dēfaecāvissēmus 2. Person 2. dēfaecāvissētis 3. Person 3. dēfaecāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | dēfaecā! | dēfaecāte! |
Futur | 2. Person 2. dēfaecāto! 3. Person 3. dēfaecāto! | 2. Person 2. dēfaecātōte! 3. Person 3. dēfaecanto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | dēfaecāre |
Perfekt | dēfaecāvisse |
Futur | dēfaecātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | dēfaecāns, dēfaecantis |
Futur | dēfaecātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | dēfaecandī |
---|---|
Dativ | dēfaecandō |
Akkusativ | ad dēfaecandum |
Ablativ | dēfaecandō |
Supinum
dēfaecātum |