confingere
<fingō, fīnxī, fictum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
- erdichten, ersinnencōn-fingerecōn-fingere
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. cōnfingō 2. Person 2. cōnfingis 3. Person 3. cōnfingit | 1. Person 1. cōnfingimus 2. Person 2. cōnfingitis 3. Person 3. cōnfingunt |
Futur | 1. Person 1. cōnfingam 2. Person 2. cōnfinges 3. Person 3. cōnfinget | 1. Person 1. cōnfingemus 2. Person 2. cōnfingetis 3. Person 3. cōnfingent |
Imperfekt | 1. Person 1. cōnfingebam 2. Person 2. cōnfingebās 3. Person 3. cōnfingebat | 1. Person 1. cōnfingebāmus 2. Person 2. cōnfingebātis 3. Person 3. cōnfingebant |
Perfekt | 1. Person 1. cōnfīnxī 2. Person 2. cōnfīnxisti 3. Person 3. cōnfīnxit | 1. Person 1. cōnfīnximus 2. Person 2. cōnfīnxistis 3. Person 3. cōnfīnxērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. cōnfīnxerō 2. Person 2. cōnfīnxeris 3. Person 3. cōnfīnxerit | 1. Person 1. cōnfīnxerimus 2. Person 2. cōnfīnxeritis 3. Person 3. cōnfīnxerint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. cōnfīnxeram 2. Person 2. cōnfīnxerās 3. Person 3. cōnfīnxerat | 1. Person 1. cōnfīnxerāmus 2. Person 2. cōnfīnxerātis 3. Person 3. cōnfīnxerant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. cōnfingam 2. Person 2. cōnfingās 3. Person 3. cōnfingat | 1. Person 1. cōnfingāmus 2. Person 2. cōnfingātis 3. Person 3. cōnfingant |
Imperfekt | 1. Person 1. cōnfingerem 2. Person 2. cōnfingerēs 3. Person 3. cōnfingeret | 1. Person 1. cōnfingerēmus 2. Person 2. cōnfingerētis 3. Person 3. cōnfingerent |
Perfekt | 1. Person 1. cōnfīnxerim 2. Person 2. cōnfīnxeris 3. Person 3. cōnfīnxerit | 1. Person 1. cōnfīnxerimus 2. Person 2. cōnfīnxeritis 3. Person 3. cōnfīnxerint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. cōnfīnxissem 2. Person 2. cōnfīnxissēs 3. Person 3. cōnfīnxisset | 1. Person 1. cōnfīnxissēmus 2. Person 2. cōnfīnxissētis 3. Person 3. cōnfīnxissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | cōnfinge! | cōnfingite! |
Futur | 2. Person 2. cōnfingito! 3. Person 3. cōnfingito! | 2. Person 2. cōnfingitōte! 3. Person 3. cōnfingunto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | cōnfingere |
Perfekt | cōnfīnxisse |
Futur | cōnfictūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | cōnfingens, cōnfingentis |
Futur | cōnfictūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | cōnfingendī |
---|---|
Dativ | cōnfingendō |
Akkusativ | ad cōnfingendum |
Ablativ | cōnfingendō |
Supinum
cōnfictum |