Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. commorō 2. Person 2. commorās 3. Person 3. commorat | 1. Person 1. commorāmus 2. Person 2. commorātis 3. Person 3. commorant |
| Futur | 1. Person 1. commorābō 2. Person 2. commorābis 3. Person 3. commorābit | 1. Person 1. commorābimus 2. Person 2. commorābitis 3. Person 3. commorābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. commorābam 2. Person 2. commorābās 3. Person 3. commorābat | 1. Person 1. commorābāmus 2. Person 2. commorābātis 3. Person 3. commorābant |
| Perfekt | 1. Person 1. commorāvī 2. Person 2. commorāvisti 3. Person 3. commorāvit | 1. Person 1. commorāvimus 2. Person 2. commorāvistis 3. Person 3. commorāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. commorāverō 2. Person 2. commorāveris 3. Person 3. commorāverit | 1. Person 1. commorāverimus 2. Person 2. commorāveritis 3. Person 3. commorāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. commorāveram 2. Person 2. commorāverās 3. Person 3. commorāverat | 1. Person 1. commorāverāmus 2. Person 2. commorāverātis 3. Person 3. commorāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. commorem 2. Person 2. commorēs 3. Person 3. commoret | 1. Person 1. commorēmus 2. Person 2. commorētis 3. Person 3. commorent |
| Imperfekt | 1. Person 1. commorārem 2. Person 2. commorārēs 3. Person 3. commorāret | 1. Person 1. commorārēmus 2. Person 2. commorārētis 3. Person 3. commorārent |
| Perfekt | 1. Person 1. commorāverim 2. Person 2. commorāveris 3. Person 3. commorāverit | 1. Person 1. commorāverimus 2. Person 2. commorāveritis 3. Person 3. commorāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. commorāvissem 2. Person 2. commorāvissēs 3. Person 3. commorāvisset | 1. Person 1. commorāvissēmus 2. Person 2. commorāvissētis 3. Person 3. commorāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | commorā! | commorāte! |
| Futur | 2. Person 2. commorāto! 3. Person 3. commorāto! | 2. Person 2. commorātōte! 3. Person 3. commoranto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | commorāre |
| Perfekt | commorāvisse |
| Futur | - |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | commorāns, commorantis |
| Futur | - |
Gerundium
| Genitiv | commorandī |
|---|---|
| Dativ | commorandō |
| Akkusativ | ad commorandum |
| Ablativ | commorandō |
Supinum
| - |
commorare
intransitives Verb v/i <ō, āvī, - 1.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. commorō 2. Person 2. commorās 3. Person 3. commorat | 1. Person 1. commorāmus 2. Person 2. commorātis 3. Person 3. commorant |
| Futur | 1. Person 1. commorābō 2. Person 2. commorābis 3. Person 3. commorābit | 1. Person 1. commorābimus 2. Person 2. commorābitis 3. Person 3. commorābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. commorābam 2. Person 2. commorābās 3. Person 3. commorābat | 1. Person 1. commorābāmus 2. Person 2. commorābātis 3. Person 3. commorābant |
| Perfekt | 1. Person 1. commorāvī 2. Person 2. commorāvisti 3. Person 3. commorāvit | 1. Person 1. commorāvimus 2. Person 2. commorāvistis 3. Person 3. commorāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. commorāverō 2. Person 2. commorāveris 3. Person 3. commorāverit | 1. Person 1. commorāverimus 2. Person 2. commorāveritis 3. Person 3. commorāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. commorāveram 2. Person 2. commorāverās 3. Person 3. commorāverat | 1. Person 1. commorāverāmus 2. Person 2. commorāverātis 3. Person 3. commorāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. commorem 2. Person 2. commorēs 3. Person 3. commoret | 1. Person 1. commorēmus 2. Person 2. commorētis 3. Person 3. commorent |
| Imperfekt | 1. Person 1. commorārem 2. Person 2. commorārēs 3. Person 3. commorāret | 1. Person 1. commorārēmus 2. Person 2. commorārētis 3. Person 3. commorārent |
| Perfekt | 1. Person 1. commorāverim 2. Person 2. commorāveris 3. Person 3. commorāverit | 1. Person 1. commorāverimus 2. Person 2. commorāveritis 3. Person 3. commorāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. commorāvissem 2. Person 2. commorāvissēs 3. Person 3. commorāvisset | 1. Person 1. commorāvissēmus 2. Person 2. commorāvissētis 3. Person 3. commorāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | commorā! | commorāte! |
| Futur | 2. Person 2. commorāto! 3. Person 3. commorāto! | 2. Person 2. commorātōte! 3. Person 3. commoranto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | commorāre |
| Perfekt | commorāvisse |
| Futur | - |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | commorāns, commorantis |
| Futur | - |
Gerundium
| Genitiv | commorandī |
|---|---|
| Dativ | commorandō |
| Akkusativ | ad commorandum |
| Ablativ | commorandō |
Supinum
| - |
