appugnare
<ō, āvī, ātum 1.>(P.?) Cornelius Tacitus Tac.Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. appūgnō 2. Person 2. appūgnās 3. Person 3. appūgnat | 1. Person 1. appūgnāmus 2. Person 2. appūgnātis 3. Person 3. appūgnant |
| Futur | 1. Person 1. appūgnābō 2. Person 2. appūgnābis 3. Person 3. appūgnābit | 1. Person 1. appūgnābimus 2. Person 2. appūgnābitis 3. Person 3. appūgnābunt |
| Imperfekt | 1. Person 1. appūgnābam 2. Person 2. appūgnābās 3. Person 3. appūgnābat | 1. Person 1. appūgnābāmus 2. Person 2. appūgnābātis 3. Person 3. appūgnābant |
| Perfekt | 1. Person 1. appūgnāvī 2. Person 2. appūgnāvisti 3. Person 3. appūgnāvit | 1. Person 1. appūgnāvimus 2. Person 2. appūgnāvistis 3. Person 3. appūgnāvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. appūgnāverō 2. Person 2. appūgnāveris 3. Person 3. appūgnāverit | 1. Person 1. appūgnāverimus 2. Person 2. appūgnāveritis 3. Person 3. appūgnāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. appūgnāveram 2. Person 2. appūgnāverās 3. Person 3. appūgnāverat | 1. Person 1. appūgnāverāmus 2. Person 2. appūgnāverātis 3. Person 3. appūgnāverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. appūgnem 2. Person 2. appūgnēs 3. Person 3. appūgnet | 1. Person 1. appūgnēmus 2. Person 2. appūgnētis 3. Person 3. appūgnent |
| Imperfekt | 1. Person 1. appūgnārem 2. Person 2. appūgnārēs 3. Person 3. appūgnāret | 1. Person 1. appūgnārēmus 2. Person 2. appūgnārētis 3. Person 3. appūgnārent |
| Perfekt | 1. Person 1. appūgnāverim 2. Person 2. appūgnāveris 3. Person 3. appūgnāverit | 1. Person 1. appūgnāverimus 2. Person 2. appūgnāveritis 3. Person 3. appūgnāverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. appūgnāvissem 2. Person 2. appūgnāvissēs 3. Person 3. appūgnāvisset | 1. Person 1. appūgnāvissēmus 2. Person 2. appūgnāvissētis 3. Person 3. appūgnāvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | appūgnā! | appūgnāte! |
| Futur | 2. Person 2. appūgnāto! 3. Person 3. appūgnāto! | 2. Person 2. appūgnātōte! 3. Person 3. appūgnanto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | appūgnāre |
| Perfekt | appūgnāvisse |
| Futur | appūgnātūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | appūgnāns, appūgnantis |
| Futur | appūgnātūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | appūgnandī |
|---|---|
| Dativ | appūgnandō |
| Akkusativ | ad appūgnandum |
| Ablativ | appūgnandō |
Supinum
| appūgnātum |