anhelare
intransitives Verb v/i <ō, āvī, ātum 1.> (unklassischunkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. anhēlō 2. Person 2. anhēlās 3. Person 3. anhēlat | 1. Person 1. anhēlāmus 2. Person 2. anhēlātis 3. Person 3. anhēlant |
Futur | 1. Person 1. anhēlābō 2. Person 2. anhēlābis 3. Person 3. anhēlābit | 1. Person 1. anhēlābimus 2. Person 2. anhēlābitis 3. Person 3. anhēlābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. anhēlābam 2. Person 2. anhēlābās 3. Person 3. anhēlābat | 1. Person 1. anhēlābāmus 2. Person 2. anhēlābātis 3. Person 3. anhēlābant |
Perfekt | 1. Person 1. anhēlāvī 2. Person 2. anhēlāvisti 3. Person 3. anhēlāvit | 1. Person 1. anhēlāvimus 2. Person 2. anhēlāvistis 3. Person 3. anhēlāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. anhēlāverō 2. Person 2. anhēlāveris 3. Person 3. anhēlāverit | 1. Person 1. anhēlāverimus 2. Person 2. anhēlāveritis 3. Person 3. anhēlāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. anhēlāveram 2. Person 2. anhēlāverās 3. Person 3. anhēlāverat | 1. Person 1. anhēlāverāmus 2. Person 2. anhēlāverātis 3. Person 3. anhēlāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. anhēlem 2. Person 2. anhēlēs 3. Person 3. anhēlet | 1. Person 1. anhēlēmus 2. Person 2. anhēlētis 3. Person 3. anhēlent |
Imperfekt | 1. Person 1. anhēlārem 2. Person 2. anhēlārēs 3. Person 3. anhēlāret | 1. Person 1. anhēlārēmus 2. Person 2. anhēlārētis 3. Person 3. anhēlārent |
Perfekt | 1. Person 1. anhēlāverim 2. Person 2. anhēlāveris 3. Person 3. anhēlāverit | 1. Person 1. anhēlāverimus 2. Person 2. anhēlāveritis 3. Person 3. anhēlāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. anhēlāvissem 2. Person 2. anhēlāvissēs 3. Person 3. anhēlāvisset | 1. Person 1. anhēlāvissēmus 2. Person 2. anhēlāvissētis 3. Person 3. anhēlāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | anhēlā! | anhēlāte! |
Futur | 2. Person 2. anhēlāto! 3. Person 3. anhēlāto! | 2. Person 2. anhēlātōte! 3. Person 3. anhēlanto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | anhēlāre |
Perfekt | anhēlāvisse |
Futur | anhēlātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | anhēlāns, anhēlantis |
Futur | anhēlātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | anhēlandī |
---|---|
Dativ | anhēlandō |
Akkusativ | ad anhēlandum |
Ablativ | anhēlandō |
Supinum
anhēlātum |
anhelare
transitives Verb v/t <ō, āvī, ātum 1.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. anhēlō 2. Person 2. anhēlās 3. Person 3. anhēlat | 1. Person 1. anhēlāmus 2. Person 2. anhēlātis 3. Person 3. anhēlant |
Futur | 1. Person 1. anhēlābō 2. Person 2. anhēlābis 3. Person 3. anhēlābit | 1. Person 1. anhēlābimus 2. Person 2. anhēlābitis 3. Person 3. anhēlābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. anhēlābam 2. Person 2. anhēlābās 3. Person 3. anhēlābat | 1. Person 1. anhēlābāmus 2. Person 2. anhēlābātis 3. Person 3. anhēlābant |
Perfekt | 1. Person 1. anhēlāvī 2. Person 2. anhēlāvisti 3. Person 3. anhēlāvit | 1. Person 1. anhēlāvimus 2. Person 2. anhēlāvistis 3. Person 3. anhēlāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. anhēlāverō 2. Person 2. anhēlāveris 3. Person 3. anhēlāverit | 1. Person 1. anhēlāverimus 2. Person 2. anhēlāveritis 3. Person 3. anhēlāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. anhēlāveram 2. Person 2. anhēlāverās 3. Person 3. anhēlāverat | 1. Person 1. anhēlāverāmus 2. Person 2. anhēlāverātis 3. Person 3. anhēlāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. anhēlem 2. Person 2. anhēlēs 3. Person 3. anhēlet | 1. Person 1. anhēlēmus 2. Person 2. anhēlētis 3. Person 3. anhēlent |
Imperfekt | 1. Person 1. anhēlārem 2. Person 2. anhēlārēs 3. Person 3. anhēlāret | 1. Person 1. anhēlārēmus 2. Person 2. anhēlārētis 3. Person 3. anhēlārent |
Perfekt | 1. Person 1. anhēlāverim 2. Person 2. anhēlāveris 3. Person 3. anhēlāverit | 1. Person 1. anhēlāverimus 2. Person 2. anhēlāveritis 3. Person 3. anhēlāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. anhēlāvissem 2. Person 2. anhēlāvissēs 3. Person 3. anhēlāvisset | 1. Person 1. anhēlāvissēmus 2. Person 2. anhēlāvissētis 3. Person 3. anhēlāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | anhēlā! | anhēlāte! |
Futur | 2. Person 2. anhēlāto! 3. Person 3. anhēlāto! | 2. Person 2. anhēlātōte! 3. Person 3. anhēlanto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | anhēlāre |
Perfekt | anhēlāvisse |
Futur | anhēlātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | anhēlāns, anhēlantis |
Futur | anhēlātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | anhēlandī |
---|---|
Dativ | anhēlandō |
Akkusativ | ad anhēlandum |
Ablativ | anhēlandō |
Supinum
anhēlātum |