acquiescere
<quiēscō, quiēvī, quiētum 3.>Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
| Indikativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. acquiēscō 2. Person 2. acquiēscis 3. Person 3. acquiēscit | 1. Person 1. acquiēscimus 2. Person 2. acquiēscitis 3. Person 3. acquiēscunt |
| Futur | 1. Person 1. acquiēscam 2. Person 2. acquiēsces 3. Person 3. acquiēscet | 1. Person 1. acquiēscemus 2. Person 2. acquiēscetis 3. Person 3. acquiēscent |
| Imperfekt | 1. Person 1. acquiēscebam 2. Person 2. acquiēscebās 3. Person 3. acquiēscebat | 1. Person 1. acquiēscebāmus 2. Person 2. acquiēscebātis 3. Person 3. acquiēscebant |
| Perfekt | 1. Person 1. acquiēvī 2. Person 2. acquiēvisti 3. Person 3. acquiēvit | 1. Person 1. acquiēvimus 2. Person 2. acquiēvistis 3. Person 3. acquiēvērunt |
| Futur 2 | 1. Person 1. acquiēverō 2. Person 2. acquiēveris 3. Person 3. acquiēverit | 1. Person 1. acquiēverimus 2. Person 2. acquiēveritis 3. Person 3. acquiēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. acquiēveram 2. Person 2. acquiēverās 3. Person 3. acquiēverat | 1. Person 1. acquiēverāmus 2. Person 2. acquiēverātis 3. Person 3. acquiēverant |
| Konjunktiv | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | 1. Person 1. acquiēscam 2. Person 2. acquiēscās 3. Person 3. acquiēscat | 1. Person 1. acquiēscāmus 2. Person 2. acquiēscātis 3. Person 3. acquiēscant |
| Imperfekt | 1. Person 1. acquiēscerem 2. Person 2. acquiēscerēs 3. Person 3. acquiēsceret | 1. Person 1. acquiēscerēmus 2. Person 2. acquiēscerētis 3. Person 3. acquiēscerent |
| Perfekt | 1. Person 1. acquiēverim 2. Person 2. acquiēveris 3. Person 3. acquiēverit | 1. Person 1. acquiēverimus 2. Person 2. acquiēveritis 3. Person 3. acquiēverint |
| Plusquamperfekt | 1. Person 1. acquiēvissem 2. Person 2. acquiēvissēs 3. Person 3. acquiēvisset | 1. Person 1. acquiēvissēmus 2. Person 2. acquiēvissētis 3. Person 3. acquiēvissent |
| Imperativ | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Präsens | acquiēsce! | acquiēscite! |
| Futur | 2. Person 2. acquiēscito! 3. Person 3. acquiēscito! | 2. Person 2. acquiēscitōte! 3. Person 3. acquiēscunto! |
| Infinitiv | |
|---|---|
| Präsens | acquiēscere |
| Perfekt | acquiēvisse |
| Futur | acquiētūrum, am, um esse |
| Partizip | |
|---|---|
| Präsens | acquiēscens, acquiēscentis |
| Futur | acquiētūrus, a, um |
Gerundium
| Genitiv | acquiēscendī |
|---|---|
| Dativ | acquiēscendō |
| Akkusativ | ad acquiēscendum |
| Ablativ | acquiēscendō |
Supinum
| acquiētum |