concavare
<ō, āvī, ātum 1.> poetischpoet ||concavus|| (nachklassischnachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. concavō 2. Person 2. concavās 3. Person 3. concavat | 1. Person 1. concavāmus 2. Person 2. concavātis 3. Person 3. concavant |
Futur | 1. Person 1. concavābō 2. Person 2. concavābis 3. Person 3. concavābit | 1. Person 1. concavābimus 2. Person 2. concavābitis 3. Person 3. concavābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. concavābam 2. Person 2. concavābās 3. Person 3. concavābat | 1. Person 1. concavābāmus 2. Person 2. concavābātis 3. Person 3. concavābant |
Perfekt | 1. Person 1. concavāvī 2. Person 2. concavāvisti 3. Person 3. concavāvit | 1. Person 1. concavāvimus 2. Person 2. concavāvistis 3. Person 3. concavāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. concavāverō 2. Person 2. concavāveris 3. Person 3. concavāverit | 1. Person 1. concavāverimus 2. Person 2. concavāveritis 3. Person 3. concavāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. concavāveram 2. Person 2. concavāverās 3. Person 3. concavāverat | 1. Person 1. concavāverāmus 2. Person 2. concavāverātis 3. Person 3. concavāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. concavem 2. Person 2. concavēs 3. Person 3. concavet | 1. Person 1. concavēmus 2. Person 2. concavētis 3. Person 3. concavent |
Imperfekt | 1. Person 1. concavārem 2. Person 2. concavārēs 3. Person 3. concavāret | 1. Person 1. concavārēmus 2. Person 2. concavārētis 3. Person 3. concavārent |
Perfekt | 1. Person 1. concavāverim 2. Person 2. concavāveris 3. Person 3. concavāverit | 1. Person 1. concavāverimus 2. Person 2. concavāveritis 3. Person 3. concavāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. concavāvissem 2. Person 2. concavāvissēs 3. Person 3. concavāvisset | 1. Person 1. concavāvissēmus 2. Person 2. concavāvissētis 3. Person 3. concavāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | concavā! | concavāte! |
Futur | 2. Person 2. concavāto! 3. Person 3. concavāto! | 2. Person 2. concavātōte! 3. Person 3. concavanto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | concavāre |
Perfekt | concavāvisse |
Futur | concavātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | concavāns, concavantis |
Futur | concavātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | concavandī |
---|---|
Dativ | concavandō |
Akkusativ | ad concavandum |
Ablativ | concavandō |
Supinum
concavātum |