concamerare
<ō, āvī, ātum 1.> ||camera|| (nachklassischnachkl.)Übersicht aller Übersetzungen
Konjugation
Aktiv
Indikativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. concamerō 2. Person 2. concamerās 3. Person 3. concamerat | 1. Person 1. concamerāmus 2. Person 2. concamerātis 3. Person 3. concamerant |
Futur | 1. Person 1. concamerābō 2. Person 2. concamerābis 3. Person 3. concamerābit | 1. Person 1. concamerābimus 2. Person 2. concamerābitis 3. Person 3. concamerābunt |
Imperfekt | 1. Person 1. concamerābam 2. Person 2. concamerābās 3. Person 3. concamerābat | 1. Person 1. concamerābāmus 2. Person 2. concamerābātis 3. Person 3. concamerābant |
Perfekt | 1. Person 1. concamerāvī 2. Person 2. concamerāvisti 3. Person 3. concamerāvit | 1. Person 1. concamerāvimus 2. Person 2. concamerāvistis 3. Person 3. concamerāvērunt |
Futur 2 | 1. Person 1. concamerāverō 2. Person 2. concamerāveris 3. Person 3. concamerāverit | 1. Person 1. concamerāverimus 2. Person 2. concamerāveritis 3. Person 3. concamerāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. concamerāveram 2. Person 2. concamerāverās 3. Person 3. concamerāverat | 1. Person 1. concamerāverāmus 2. Person 2. concamerāverātis 3. Person 3. concamerāverant |
Konjunktiv | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | 1. Person 1. concamerem 2. Person 2. concamerēs 3. Person 3. concameret | 1. Person 1. concamerēmus 2. Person 2. concamerētis 3. Person 3. concamerent |
Imperfekt | 1. Person 1. concamerārem 2. Person 2. concamerārēs 3. Person 3. concamerāret | 1. Person 1. concamerārēmus 2. Person 2. concamerārētis 3. Person 3. concamerārent |
Perfekt | 1. Person 1. concamerāverim 2. Person 2. concamerāveris 3. Person 3. concamerāverit | 1. Person 1. concamerāverimus 2. Person 2. concamerāveritis 3. Person 3. concamerāverint |
Plusquamperfekt | 1. Person 1. concamerāvissem 2. Person 2. concamerāvissēs 3. Person 3. concamerāvisset | 1. Person 1. concamerāvissēmus 2. Person 2. concamerāvissētis 3. Person 3. concamerāvissent |
Imperativ | Singular | Plural |
---|---|---|
Präsens | concamerā! | concamerāte! |
Futur | 2. Person 2. concamerāto! 3. Person 3. concamerāto! | 2. Person 2. concamerātōte! 3. Person 3. concameranto! |
Infinitiv | |
---|---|
Präsens | concamerāre |
Perfekt | concamerāvisse |
Futur | concamerātūrum, am, um esse |
Partizip | |
---|---|
Präsens | concamerāns, concamerantis |
Futur | concamerātūrus, a, um |
Gerundium
Genitiv | concamerandī |
---|---|
Dativ | concamerandō |
Akkusativ | ad concamerandum |
Ablativ | concamerandō |
Supinum
concamerātum |